En spelberoendes berättelse

Har du hittat till den här sajten har du förmodligen gjort det för att du sitter i samma båt som jag eller är anhörig till någon som är spelberoende. Det vill säga du är en spelare som slutligen insett att spelandet har gått för långt.

Har du haft en partner eller familj har du med största sannolikhet förlorat den vid det här laget. Ingen vill vara tillsammans med en loser som bara ägnar all tid och kraft åt att spela. Har du dessutom blivit allmän otränad och kanske överviktig för att du bara sitter stilla stämmer du in perfekt på stereotypen som den här sajten riktar sig till.

Med denna webbplats vill jag hjälpa alla som en gång varit i samma situation som mig, det vill säga nere på samhällets botten. Nu pratar jag inte om knark och andra droger  utan om personer som låtit spelandet ta upp en alltför stor del av sina liv. Så stor del att de till slut inte har några liv kvar.

Det brukar börja ganska oskyldigt med att man  laddar ner ett gratisspel till mobilen eller att spelar något spel på datorn. De flesta normala människor slutar där, men det finns dem som fastnar i träsket tills de sjunker ner så djupt att de själva inte kan ta sig upp utan hjälp. Jag tänkte göra en jämförelse med kvicksand först, men träsk är bättre eftersom det går långsammare nedåt där.

Hursomhelst, personer som fastnar i ett spelmissbruk som helt och hållet tar över deras liv förfalelr ofta och blir antingen undernärda eller smällfeta, beroende på läggning. De undernärda tappar intresset för mat eftersom spelen är mycket roligare än att äta och de har inte tid att gå ifrån, medan tjockisarna tröstäter eftersom det stimulerar hjärnans belöningscenter. Resultatet för båda typerna är precis lika dåliga, var och en på sitt sätt.

När man väl sitter fast utan förmåga att ta sig upp ur träsket för egen maskin kommer man börja sjunka ner ännu längre av självömkan. Det är första steget mot helvetet. Tänk dig själv en fet och misskött person man som sitter ensam och övergiven i sin lägenhet med grillchips och ostbågar, halsar en tvåliters cola och bara förfaller. En sådan varelse, om vi får säga så, är det inte många som vill vara i närheten av. Detta gör förstås spelmissbrukaren ännu mer ledsen, och så stoppar personen i sig ännu mer mat och fortsätter spela i ett desperat försök att döva sorgerna.

Spelmissbrukaren kan få hjälp, men annars väntar ett isolerat liv med fetma, social misär och ekonomiska problem. Spel är inte direkt gratis, och för att betala för allting brukar spelmissbrukaren låna pengar – ofta av dem som står honom nära som familjen. Här spelar ofta föräldrarna en farlig roll – de fortsätter ge sin misslyckade son/dotter mer pengar för att de vill hjälpa till att lösa problemet. Det är ett kortsiktigt tänkande som på lång sikt bara gör saken värre.

Ett problem som spelintresserad är det hela tiden lanseras nya casino där man kan spela och ofta får man ett väldigt bra erbjudande vid första insättningen. Det kan handla om ett visst antal gratis spelrundor (free spins, gratissnurr och allt vad det kallas) eller en bonus på flera hundra procent. För att utnyttja bonusen maximalt sätter man så klart in så mycket som möjligt. Så fort pengarna sedan är uppspelade så blir man uppmanad att göra en ny insättning så det går fort att göra av med pengar om man är oförsiktig.

Om du tittar runt på den här sajten kan du läsa mer om både min personliga erfarenhet som spelmissbrukare och om hur man kan gå tillväga för att komma ur isoleringen och få hjälp med spelberoendet.

Min egen berättelse 

Jag heter Johan och en gång i tiden var jag en hejare på poker. Ni vet det klassiska kortspelet som var så populärt på nätet i början av 2000-talet. Jag vet inte hur många tusen timmar jag spenderade på nätpoker, men jag kan uppskattningsvis säga att det var mer än 10 000 timmar. Åtskilliga datorer förbrukades under tiden och hamnade på den binära kyrkogården. Det var före mobilspelandets tid.

Här är min egen personliga berättelse hur jag fastnade och sjönk allt djupare i spelträsket.

Innan jag började spela var jag en helt vanlig kille som spenderade tid med vänner och familj. Jag var ganska populär dessutom, framför allt hos killarna som ständigt ville ha med mig i laget då det skulle spelas fotboll. Jag var duktig i skolan och en riktig mönsterelev om du frågar min mamma. Dock hände det något när jag provade onlinespel för första gången. Känslan av att kunna tävla mot hela världen fick fotbollen i skolan att framstå som en grottmänniskas fritidsintresse. Jag övergav snart mina lekkamrater för att helhjärtat satsa på onlinepokert, och då framför allt Texas Hold'em. Just det spelet ledsnade jag dock på ganska snabbt eftersom jag blev trött på alla fegisar. Efter ett tag gick jag istället över till No limit Holdem som är för de tuffa spelarna.

Efter ett tag började mamma märka hur jag förändrades av allt spelande. Jag gick inte längre ut med kompisar, utan fastande framför datorn och mina spelbord – det var ju mycket roligare att spela än att äta, och dessutom var både mamma och pappa fullt upptagna med jobb och egna problem. Pappa brydde sig inte mycket, men mamma försökte många gånger få mig att ändra mitt beteende. Det resulterade dock i att jag smygspelade på nätterna vilket gjorde mig ännu tröttare och mer frånvarande på dagarna. Då ville jag bara sova om mina föräldrar trodde jag var deprimerad. Det var jag förövrigt också men det var inte därför jag sov hela dagarna. Turligt elelr kanske uturligt ska man säga så upptäckte jag att de bästa spelen var på nätterna för det var då alla fiskarna (dåliga spelare kallas så i pokervärlden) i USA spelade, vilket gjorde att jag helst spelade mellan 00-08 när det var lättast att vinna.

Till slut började det dock verkligen gå för långt. Jag hade hade en urtrevlig och snygg tjej, ni vet tjejen som alla killarna vill ha men bara killarna med störst självförtroende kan få. Visst var hon fantastisk men jag kunde trots det inte hålla mig ifrån mitt pokerspelande. Till slut tröttnade hon helt enkelt på mig och dumpade mig för någon kille som gav henne mer uppmärksamhet. Jag brydde mig dock inte så mycket för jag hade ju min dator där jag kunde spela poker hela nätterna.

Fler och fler vänner tog avstånd från mig och vice versa för den delen men jag brydde mig inte eftersom jag ju hade mina pokervänner. Hela mitt liv kretsade kring att vinna på onlinepoker. Mitt humör gick upp och ner i en emotionell bergochdalbana när jag vann och förlorade. Inget annat betydde längre något. När jag vann var jag världens lyckligaste och när jag förlorade ville jag i det närmaste ta självmord. Det är så man känner sig som spelmissbrukare.

Mina föräldrar gav till slut upp och när jag flyttade hemifrån fanns det längre inga gränser. Jag gick all in i spelandet och spelade dygnet runt. Mitt spelmissbruk hade tagit över fullständigt och det fanns alltid nya fiskar att plocka på pengar. Mitt problem var inte att jag förlorade pengar utan att jag förlorade mitt liv. Pengar tjänade jag så jag hade råd att äta (om jag hade tid till det) men hela mitt liv ägnades åt spelande.

Människor såg jag som besvär som upptog värdefull speltid så fort de ville jag skulle göra något annat. Det tog riktigt lång tid innan jag själv insåg vilka enorma problem jag skapat åt mig själv. Både min kropp och hälsa var riktigt dålig när tillslut insåg att jag hade problem och gjorde något åt det. Som tur är finns det hjälp att få. Pågrund av att onlinespelandet är så tillgängligt idag blir alltfler spelberoende och även om det i sig är negativt så för det något positivt med sig. Det finns mycket mer information om spelberoende på nätet och det finns flera hjälporganisationer som kan hjälpa en komma ur beroendet. För att inte hamna i samma situation så använd till exempel Spela Ansvarsfullt som är en gratis informationstjänst för att förhindra att man får spelproblem.

Detta var min personliga berättelse om mitt spelberoende. Om du känner igen dig bör du omedelbart kontakta någon av de organisationer jag rekommenderar för du behöver hjälp. Nu! Vänta inte!